4 Songs And A Fight

Hur mycket kan en människa få bestämma över en annan? När båda parterna i fråga är vuxna, någorlunda hälsosamma och borde kunna leva sina egna liv? När den ena människan slåss mot monster, och den andra skapar nya monster? Borde inte människan vara rädd för att skapa monster, när människans kusin var nära att dö på grund av monster?  Varför vill då människan kontrollera den andra människan så sjukt? Inte med saker som "har du några läxor, människa?", utan mer "hur mycket har du ätit idag, fetto?". Har det inte gått för långt när människan frågar den andra människan vad personen ska göra, vid varje rörelse och vid varje andetag? Är det inte sjukt när den andra människan kan bli rädd för den första människan? Borde det inte kallas för att vara ett monster som borde spärras in i en låda? Det är mig en jävla gåta, jag förstår det inte. Är det konstigt med en längtan efter verklighetsflykt?

 

Är det inte konstigt när människan säger till den andra människan att den inte duger, att den är ful, fet och dum? Att den första människan säger till en tredje människa att "jag tycker inte om människan", när den andra människan hör på? Att gömma saker för den andra människan, med motivationen "om du ser det äter du upp det". Men om den andra människan aldrig haft för avsikt att äta något? Om den andra människan blir oskyldigt anklagad? Det är sådant som ger utslag.